Besvärligt
Kategori: Allmänt
Alla som känner mig känner också till att jag har världens knasigaste lilla racerbil till åk. Europas minsta Opel Corsa från 80-talet. Den är fett tuff och bara helgrym! För många är den en liten vagel i ögat då kanske inte allt fungerar tiptop på den, men vad fan, säger jag, den går ju! Och det är huvudsaken, för mig iaf, sen får de andra tycka vad de vill.
Men på senaste har även jag börjat titta snett på den och gnissla tänder nästan varje gång det är dags att åka någonstans. Jag skyller allt på det kalla vädret, för sedan kylan kom krypande och vinterdäcken åkte på så har det då bara gått utför för denna lilla bil. Växellådan som tidigare mest bara krånglat då man velat växla till tvåan är nu segare än sirap (mest pga kylan, som sagt, men iaf), soppan går åt som usch bara och så en rad andra skavanker som vi inte ska gå in på. Utöver dessa små krusiduller så är den senaste åkomman som drabbat vrålåket (även kallat Olle) ett fantastiskt jobbigt ljud som låter varje gång fläkten är på. Det är som att bilen tror den fått sångröst i klass med Pavarotti och nu helt enkelt måste sjunga med i alla låtarna jag spelar. Även under gitarrsolona. Det hjälper inte att jag pedagogiskt försöker förklara att jag gillar originalversionerna av dessa låtar, utan Olles ljuva stämma, nejnej! Han ska skråla med iaf. I början var det bara underhållande, men nu är det ju så att jag åker 3 mil till jobbet och 3 mil hem igen med fläkten konstant på, och det börjar bli ganska jobbigt nu efter ett par dagar. Man kan tycka att det bara är att stänga av fläktfan, men saken är den att då immar det igen på rutan snabbare än i en ångbastu i Finland. Och jag vill gärna se ut när jag kör.
Det är ju tänkt att vi ska skaffa ny(-are) bil nu tills pyret anländer, och jag hoppas bara att vi hittar en ny kärra snart, gärna imorgon, med intakt fläkt och fungerande växellåda.
