adjektivsteorin.blogg.se

Men så i måndags vaknade jag till och märkte att Ossian hade fått täcket över huvudet. Slagen av panik och medan den ena hemska tanken efter den andra rusade genom mitt huvud slet jag av honom täcket och skakade honom lite. Ingen reaktion och hjärtat flög ännu längre upp i halsgropen samtidigt som jag ruskade honom lite hårdare och sa hans namn. Då skruvade han besvärat på sig och sträckte på sin lilla kropp. Har aldrig känt större lättnad än jag gjorde då och jag vill aldrig mer vakna och upptäcka att något sådant har hänt igen. Nästa gång kanske vi inte har lika tur, så i och med den händelsen kände jag att det var dags att påbörja projekt "sova själv". 

Dagen innan så hade han ju dock börjat sova otroligt mycket lättare och vaknade varje gång man skulle lägga ner honom. Så har det fortsatt också och det är något jag finner otroligt frustrerande... Det har ju gått så bra innan, varför börjar det krångla precis nu?! Just den motgången har känts så mycket tyngre än den skulle ha gjort innan just för att jag får mindre sömn i och med detta "projektet". Nu måste jag ju gå upp varje gång han vaknar. Innan kunde jag bara flytta över honom på andra sidan om mig så att han fick äta från det andra bröstet så somnade han sen. Björn är mycket bättre på att lägga ner honom i sängen än vad jag är, så vi kör på det nu; att han lägger honom i sin säng och är vaken längre (än mig) på kvällen utifall att Ossian skulle vakna, medan jag lägger mig och sover för att förbereda mig på att vakna tidigt. Teamwork = Dreamwork!

Sovmönstret Ossian haft de här dagarna har då varit att han vaknat en gång på natten (mellan 03-05), sedan somnat, vaknat en kort gång till, sovit igen och sedan vaknat slutgiltig (oftast mellan 8 och 9). Första gången han somnat igen har jag haft massiva problem med att lägga honom i sängen igen, för att han bara vaknat. Det har tagit upp till en timme ibland innan jag kunnat lägga honom ner och han fortsatt att sova. Låter kanske inte så länge, men för en mamma med sömnbrist är det det. Vet att det finns andra som har det mycket värre, men just nu utgår jag bara från mig själv. 

Men även om det är svårt och kämpigt ibland så är det till allas fördel :) även om jag sover färre timmar nu än innan så sover jag så himla mycket bättre! Jag behöver inte vara rädd att rulla över en bebis i sömnen, jag kan ligga PRECIS hur jag vill OCH: jag kan kramas med Björn igen :) <3 På några dagar till har vi fått ännu mer rutin på det hela och det kommer kännas ännu lättare :) Sen ska ju lillen få börja med riktig mat nu snart och då kommer han bli mättare och sova hela nätter :)